topriiders

Eftersom att jag inte direkt kan uppdatera varje dag ( en så länge ) om
min häst så tänkte jag berätta om alla ponnyer jag haft under mina år.

Tussilago.

Korsning mellan gotlandsruss, islandshäst och shettlandsponny på 118cm.
''Tussi'' va min första medryttarhäst, det var henne jag började få modet på. Hon var dock knappt utbildad men eftersom att jag heller knappt va de så mötte vi i princip upp varann på vägen. Jag hade alltid kul med henne för jag hade inte dom kraven på en häst som jag har idag. Vi lyckades i slutet av våran tid vinna KM i norrtälje, stilhoppning.. Dock kan inte våran konkurans ha varit speciellt bra måste jag erkänna, haha! Bara någon vecka efter kom de fram att hon hade spatt och fick sen avlivas.

Fredriksbergs Nobel.

    
Fick jag efter att dom tog bort Tussi, han är en d-ponny på 146cm, new forest. Riktigt fin häst faktiskt!
Han hade jag på foder, vart tillfrågad av mammas gamla elev ifall jag kunde ta honom för hon hade inte
tid när hon skulle börja på gymnasiet (+ bristande inresse..) Dock var han inte den säkraste hästen i alla
lägen och jag minns att jag flera gånger kom hem gråtandes för att han skrämt upp mig rejält. Han kunde
t.ex börja skena bara sådär utan anledning, helt blcokad.. Det var ganska obehagligt, men efter mycket
dressyrarbete så lyckades han sluta med dedär. På den här tiden va inte tävla de viktigaste för mig så vi
hoppade på tävling endast upp till LC. Nu står han hos en tjej i solna och har det superbra! :)

Goblin.

   
Vill jag helst hoppa över... Brukar inte kalla hästar elaka men den här lilla krabaten va fan de! Det va min första
egna ponny, en c-ponny new forest, ganska fin att se på. Vet inte hur mycket blåmärken, bett och sår jag fick av
den ponnyn, han lyckades även sabba mitt ena knä. Honom ägde jag endast ett halvår innan jag sålde honom.
Vi tävlade inte speciellt mycket eftersom vi inte kom överens så bra och han var fruktansvärt svårlastad.

Smilla.




Är nog bland dom finaste ponnyerna jag haft. Innan vi köpte henne så ville jag egentligen sluta med hästar efter
att ha haft Goblin. Det var faktiskt Fridas mamma som tvingade mig att åka och kolla på Smilla, haha! :) Smilla
va en c-ponny på 140cm med mycket fullblod i sig. Riktigt vacker ponny :) Vi plockade rosetter på varenda
tävling (dock bara LD-LC), debuterade också LB med henne. Dock fick hon tillbaka sin gamla kotledsinflammation,
i 6månader åkte vi fram och tillbaka på klinik för att försöka få henne frisk men tillslut avlivade vi henne. De
kan nog ha vart en av dom jobbigaste dagarna i mitt liv.

Munsboro Hannah.

Iränsk import på 138cm, fick vi hem medans Smilla va sjuk. Henne tävlade jag upp till LA, (utan någon vidare framgång). Hon var lite speciell då hon på träning var fruktansvärt het och hoppade hus, medans på tävling vart hon som en seg gammal ridskoleponny man fick sparka fram, väldigt synd då hon hade en fin hoppteknik. Henne
hade vi bara några månader så att jag fortfarande skulle ha en ponny under tiden Smilla gick bort. Strax efter de
bestämde jag mig för att gå upp på D-ponny igen och lämnade tillbaka Hannah.

Polly.

Lånade vi efter att Hannah hade åkt hem, hon var en ganska kraftig d-ponny, korsning mellan new forest
och halvblod. Tyvärr var hon en liten besvikelse, hon gick som en kanon den första hopptävlingen och vi
tog placering i båda klasserna, sen hade hon tröttnat på hoppning och började stanna osv... Henne hade
jag inte heller speciellt länge.

Woodfield Flash.

(Alla mina andra bilder på roxy är på min data, sitter vid mammas nu ..)
Det var en tjej (30års åldern) som frågade om jag kunde ta honom, så jag åkte dit för att provrida honom.
När jag först såg Roxy som han kallas var jag nära på att sätta mig i bilen igen för att åka hem, han såg ut
som ett gamalt ök.. Smäll fet, svankig osv.. Men direkt när jag satte mig i sadeln kände jag mig hemma,
han trippa runt åh jag bara kände hur rätt han va för mig på en gång. Han tveka inte på hinder, jättehet
men samtidigt inte stark. Jag bestämde mig direkt för att jag ville ha honom och redan dagen efter körde
hon hem honom till oss. Jag har haft väldigt kul med den här ponnyn och andra många stunder när jag bara
haft lust och lämnat bort honom ;)  Men det bästa med roxy är att han är alltid väldigt possetiv, han är aldrig
elak, finns liksom inget ont i honom. 2010 hade vi ett väldigt framgångsrikt år, plockade placeringar hit och
dit och det var nästan alltid någon som kom fram och kommenterade hur fin han var. under vintern 2010/
2011 så kom våran stora svacka, jag fick knappt runt honom på en LC bana och trodde direkt att han hade
ont någonstans. Vi kollade upp honom men nejdå... Han va frisk som en nötkärna. Så vi nötte och nötte hela
våren tills det släppte. Tyvärr hann vi inte med så många tävlingar efter våran svacka. Vi tävlade upp till LA
tillsammans. Mina mål var ju lite högre men i efterhand så är jag nöjd, han va ingen helt lätt ponny och dessutom
hade han ingen direkt rutin, om något år kommer han nog vara uppe i dom högsta klasserna hoppas jag.
Nu står han i upplands-väsby hos Ida och Lina, väldigt glad att dom har honom, ska bli kul att se honom på
tävling framöver :)