saknaden är stor
Även fast att jag fick den bästa hästen man kunde tänka sig så tänker jag väldigt ofta på ''min'' lilla roxy! Vi gick igenom så himla mycket tillsammans, både med och motgångar! Och jag har aldrig stött på en häst som alltid är så himla glad.. När jag fick honom så hade vi en ''laserman'' ute 1 gång i månaden för att hela hans högersida var låst och han hoppade inte ordentligt utan raakt upp!! Jag blev tillsagd och ''förvarnad'' att hans låsning aldrig skulle försvinna helt för att den var alldelles för stor, men efter bara ett år så var den helt borta, han hoppade genom hela kroppen och vi hade så himla kul tillsammans.
Ibland önskar jag att jag kunde va 17år gammal föralltid bara för att alltid få ha kvar den lilla busen. Om jag hade vetat att pappa skulle köpa stall hade jag aldrig i mitt liv lämnat bort honom, man kan inte annat en le bara man kollar på honom. För mig kommer han alltid att vara MIN lilla ponny, Woodfield Flash <3
